är titeln på boken jag började läsa ikväll och jag kan verkligen inte sluta.. Jag är trött så trött och tårarna rinner å jag känner mig mer ensam än på länge men ändå kan jag inte sluta läsa, jag måste veta hur det går.. det finns så många kännslor man känner igen sig i, egentligen är det bara självplågeri att fortsätta läsa men jag bara måste.. Ska bara läsa till nästa kappitel nu så jag får sova någon timma inatt men boken är verkligen bra, eller man kanske inte kan säga bra, mera fängslande och när man ändå kan relatera till viss del, för min del så är det inte alls på samma sätt som för kvinnan i boken men mycket av kännslorna är lika och tänket.. men tårarna rinner nog mer för hennes skull än ens egna, hur man än vrider å väder på der så är aldrig en skillsmässa rolig men det finns olika omständigheter och så som det gått för dom så långt jag hunnit läsa så är jag allt annat än avundsjuk.. Nu måste jag läsa vidare och ni som vill läsa en bra bok men väldigt kännslorik så läs den: jag älskar dig inte, skriven av: christina stielli.. Nu måste jag läsa vidare, torka tårarna, ta en huvudvärkstablett och försöka på någon konstigt sätt att få bort kännslan av ren och skär ensamhet (hoppas william vaknar å vill sova brevid mig)

kramkram