Ja, det kan man fundera på vad det innebär.. det gör jag ofta, jag har nog aldrig riktigt känt mig som en bra mamma fören idag, jag fick en lite uppenbarelse när jag nattade william.. Inte för att jag har känt mig som en totalt urkass knarkar morsa men väldigt ofta har det dåliga samvetet varit där och man känner sig så usel.. man vet inte riktgit vad man ska göra, det borde man göra, eller borde man det? Det kan man omöjligt veta faktiskt, man vet aldrig vad man ger sig in på när man skaffar barn å skaffar man två så är dom ofta olika så då hjälper inte det man kom på till nummer 1 på nummer 2 å så vidare.. Men idag så släppte den stanen och allt kändes bara så bra och jag känner mig inte alls kass, william har det bra och känner sig trygg och jag är en del av den tryggheten och när den känslan kommer då blir man så lugn och man känner sig så glad i hjärtat.. Att man kan Älska någon så mycket som man Älskar sitt barn är helt otroligt, allt det jobbiga suddas snabbt ut av allt det goda och glada man får tillbaka, så mycket kärlek från en så liten varelse.. man står och plockar upp alla saker som ligger över allt och från ingen stanns så kommer han springades och lägger armarna om halsen å ska bra kramas å pussas, det är kärlek det!


Så sjuk å ändå tidvis så glad

kramkram