Ja, idag är en sån dag.. Jag känner mig som en groda utan ben, halt hopplös HAHA (Älskar det skämtet) Det känns som det aldrig ska ta slut, varför kan allt inte bara flyta på smidigt, varför ska man alltid näst intill komma fram till att det här är inte alls vad som det skulle.. Då måste man ringa runt ändra om och allt blir så mycket krångligare.. Då är det tur att man har den bästa Älsklingen i världen som finns där så det blir något mening och vilja att ta tag i det, men jag gillar inte att känna kännslan över att vara motarbetad..

Anledningen till att jag redan är uppe är att jag ska till barnmorskan idag och det känns skönt men ändå jobbigt.. Om han/hon fortfarande inte fixerat sig, vad ska man göra, säga, begära? Det är så svårt att veta när man inte gått igenom det innan.. För våran del blir det första och sista så man blir orolig att något inte är som det ska, tänk om den vägrar komma ut i tid och kommer när vi ska flytta? Allt hänger på så skör tråd trotts att vi planerar och fixar så gott det går innan.. Sedan det här med försäkringskasan ännu ett vägskäl, så jobbigt, tänk om det inte löser sig, hur fasen gör vi då?

Det är många om nu så det är la därför sova på nätterna inte är en självklarhet.. Då är det tur att man har sånna här bilder att tänka tillbaka på:





Kram kram